Våga hjälpa, uppmanar Sandra som blivit fadder till en liten pojke i Sydamerika.
Jag har jobbat i hotellbranschen i ungefär tre år som hotellreceptionist. Jag vill ha heltid, vilket inte är lätt att få. Men som många andra trivs jag i branschen och jobbar mig uppåt.
För flera år sedan föddes drömmen om att skaffa ett fadderbarn. Min vision var att det skulle ske när jag hade ett heltidsjobb. Åren gick och jag kände att jag inte ville vänta! Jag ville kunna hjälpa någon. Efter att ha googlat på olika hjälporganisationer fastnade jag för Plan Sverige. Efter julen 2014 bestämde jag mig.
Nu är jag fadder till en liten pojke i Sydamerika som bor i ett område som är utsatt, med kriminalitet och fattigdom. Det känns bra att 200 kronor av min receptionistlön går till någon som verkligen behöver dem. I stället för att gå på bio, köpa en trisslott eller nyaste cappulattechinofrappén.
Kanske finns det fler som jag som vill bli fadder, men känner att 200–300 är en hög summa? Våga hjälpa! Det är väldigt kul att kunna följa fadderbarnet och man får verkligen känna att man hjälper någon. Sms:a en engångssumma, swisha, bli fadder, bli månadsgivare, bli volontär. Man kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
