Våga stå upp för din arbetskamrat som behandlas illa. Det leder till bättre arbetsklimat för alla på jobbet.
Det var en gång en arbetsplats där en person, vi kan kalla henne Karin, jobbade som receptionist. I arbetsgruppen fanns problem av olika slag och av okänd anledning var det Karin som blev hackkyckling och fick klä skott för allas missnöje.
Det började med att hennes arbetskamrater skrev lappar till henne i stället för att prata med henne. Hon märkte också att alla bjöds in på fester och aktiviteter efter jobbet, alla utom hon själv. När hon tilltalade någon av kollegorna låtsades de inte se eller höra henne och svarade heller inte. Naturligtvis skedde denna mobbning när chefen inte var närvarande.
Det otäckaste i denna historia är att ingen av Karins arbetskamrater ingrep och sa ifrån. Och i en situation som denna blir ju även tystnad en sorts samtyckte eller ett okej till att elakheterna kan fortsätta.
Räddningen i detta fall blev en nyanställd som jobbade extra på arbetsplatsen. Vi kan kalla honom Tommy. Han ställde sig upp på ett personalmöte och ifrågasatte bemötandet av Karin. Han berättade att han tyckte att arbetsplatsen hade en arbetsmiljö som var så sjuk att han, som endast arbetat där ett kort tag, mådde dåligt. Hur mådde då kollegorna som jobbat där länge?
Först möttes han av tystnad, sedan av en diskussion som pågick länge. Det framkom att många mådde dåligt, men det var ingen som vågat säga ifrån innan Tommy anställdes. Vad var det då som gjorde att just han vågade? En anledning var att han sedan tidigare inte hade några vänskapsband till dem som arbetade på arbetsplatsen i fråga. Han var således inte en del av det sjuka grupptryck som uppstått och som många av hans kollegor vittnade om att de upplevde sig vara en del av. Det hade blivit så tokigt att den som inte betedde sig illa mot Karin, riskerade att själv också bli hackkyckling. Det var alltså rädslan för att själv bli utstött som skapade mobbarna på denna arbetsplats.
Vad kan vi lära av den här historien? Alla arbetsplatser behöver anställda som vågar säga vad de tycker. Den chef som endast omger sig med ja-sägare eller människor som tycker exakt lika, gör förmodligen ett mycket stort misstag. Det chefen då riskerar är ju att han eller hon tar felaktiga beslut som uppmuntrar en sjuk arbetskultur även om detta inte är chefens avsikt, eftersom han eller hon inte alltid ser eller hör vad som händer bland de anställda.
Någon som undrar vad som hände med Karin? Hon fick nytt jobb och den nya arbetsplatsen bekostade en utbildning som hon länge velat gå. Men hade det inte varit för Tommy, kanske hon inte hade orkat jobba mer i sitt liv.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.