Kanske är det branschen själv som bäst vet hur sexuella trakasserier kan åtgärdas? Forskaren Gun Johansson har startat ett projekt där anställda bidrar till att stoppa problemet.
Blir åtgärder mot sexuella trakasserier mer effektiva om anställda i branschen är delaktiga i att ta fram metoderna?
Det ska Gun Johansson, forskare på Centrum för arbets- och miljömedicin, CAMM, undersöka i ett nytt projekt.
– Forskare är experter på teori och analys, men anställda är experter på sitt eget arbetsliv. För att få ett stopp på sexuella trakasserier inom hotell och restaurang behövs båda perspektiven.
Det hela började med en arbetshälsorapport för Stockholms län som visade att besöksnäringen hade många och höga hälsorisker.
CAMM bjöd in representanter för fack och arbetsgivare för att diskutera vad forskningen kunde bidra med för att förbättra arbetsmiljön.
– Rapporten tog inte upp just sexuella trakasserier, utan det var branschrepresentanterna själva som lyfte fram det. Men sannolikt gör dålig arbetsmiljö att sexuella trakasserier kan frodas, säger Gun Johansson.
Kanske visar det sig att det är en viss grupp vi ska fokusera på.
Hon och hennes kollegor har nu kontakt med flera stora arbetsplatser inom hotell och restaurang.
Nästa steg är att bilda grupper med forskare, arbetsgivare, HR- och arbetsmiljöexperter och fackrepresentanter. Grupperna ska beskriva problemen och komma med förslag på vad som kan göras.
– Som forskare behöver vi inhämta kunskap från dem som är på plats. Kanske visar det sig att det är en viss grupp vi ska fokusera på. Vi hör till exempel ofta att hotellstäd är utsatta på olika sätt.
Metoden kallas samskapande, och bygger på att de som berörs är med och definierar vad problemet är och kommer fram till vad som krävs för att förebygga och åtgärda det.
– Jag har länge arbetat med traditionella metoder och känt att resultaten inte används i tillräckligt hög utsträckning. Här blir vårt bidrag att vi kan tala om vad forskningen säger, sedan gäller det att skräddarsy lösningar till arbetsplatsens verklighet.
Gun Johansson tror inte på allmänt hållna insatser som inte är anpassade till verksamheten.
– I värsta fall kan det leda till sämre arbetsmiljö och medföra ökad arbetsbelastning, utan att man uppnår det som avsetts.
Men även den här metoden har svagheter, säger hon.
– Det är ofta de välfungerande arbetsplatserna som väljer att delta.
Det skulle kanske inte ens vara möjligt att ha med en organisation med många chefsbyten och hög personalomsättning. Förhoppningsvis får projektet en spridningseffekt. Men det är ett problem att vi riskerar att missa dem som har sämst villkor.
