Unga kan inte kapa navelsträngen

Tidsbegränsade anställningar, minimilöner och jämställdhetspengar är vad Hotell- och ­restaurangfacket kommer att sätta fokus på i ­avtalsrörelsen. En självklar prioritering för HRF.
En ung lågavlönad kvinna med en mycket osäker anställning är inte ovanlig i branschen. Tvärtom! ­Ingenstans lär 19-åringar vara så vanliga som här. Hela 62 procent av de anställda är­ under 30 år.

Vår bransch är alltså inkörsport till ­arbetsmarknaden för väldigt många unga. Detta får inte bli ett möte som avskräcker. En lön som går att leva på och en trygg anställning, där man blir rättvist behandlad, det är vad våra ungdomar har rätt att vänta sig när de går ut i arbetslivet. I dag ser det inte alltid ut så.
– Lägstalönerna är för höga. De måste frysas. Nej, de måste sänkas.  
Så ljuder de allt högre ropen från arbetsgivarna, ivrigt påhejade av regeringsföreträdare, inte minst finans­ministern. Men en otrygg anställning och en låg lön låser fast unga hos föräldrarna.

De flesta hotell- och restauranganställda tjänar i dag under 20 000 i månaden, mer än var fjärde ligger på avtalets lägstalön.
I åldersgruppen 20 – 24 år är det mer än varannan. Statistiken visar också att tre av fem kvinnor i åldern 16 – 24 år har en tidsbegränsad anställning. I gruppen 25 – 29 är det var tredje. Männen ligger några procentenheter lägre men siffrorna är höga även för dem.
Situationen är inte självvald. De unga vill ha en fast anställning. Det visar en undersökning som opinionsföretaget Novus gjort. Bara var tionde föredrar en ­visstidsanställning om de kan välja fritt.
Detta är lätt att förstå. Dagens villkor gör det svårt för unga att starta sitt vuxenliv. Det är nu man ska skaffa bostad, telefonabonnemang och kanske bilda familj. I stället tvingas man bo kvar hos föräldrarna och blir beroende av dem.

För trebarnspappor som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg borde det vara lätt att föreställa sig ­problemen med barn som inte kan kapa den allt längre och tjockare navelsträngen förrän de närmar sig ­pensionen.  En frysning av de lägsta lönerna riskerar att stora grupper blir beroende av bidrag från andra i stället för att själva bidra till samhällsekonomin.
Samtidigt som så många anställda får nöja sig med låg lön och osäker anställning går branschen mycket bra. Utländska turister har strömmat till Sverige och antalet hotellnätter ökar snabbt.
Det finns pengar till anständiga löner för de anställda. Kraven är ytterst blygsamma i jämförelse med vad direktörerna på arbetsgivarsidan tycker de kan kosta på sig själva.