Hallå där, Hans Linde

Hans Linde pratade utrikespolitik ur ett fackligt perspektiv. Bild: Gabriel Liljevall

Vad har fackliga rättigheter med utrikespolitik att göra?
– Vi ser ett bakslag för fackliga rättigheter på samtliga kontinenter. 2010 dödades 90 fackligt aktiva i världen. Fackföreningsmedlemmar får sparken eller fängslas. Det har också varit försämringar i de fackliga rättigheterna i Europa i samband med den ekonomiska krisen.
Enligt den svenska utrikespolitiska deklarationen ska vi arbeta för att öka demokratiseringen, jämställdheten och bekämpa fattigdom runt om i världen. Och då är de fackliga perspektiven avgörande.

Du kritiserade också den förda biståndspolitiken för att sakna engagemang i fackliga frågor.
– Biståndsministern skar ner rejält på biståndet till LO-TCO-biståndsnämnd där LO och TCO tillsammans arbetar för fackliga utvecklingsfrågor globalt och ger stöd till fackligt aktiva i världen. Svensk biståndspolitik inkluderar näringslivet allt mer, men samtidigt ser man inte att fackliga rättigheter är grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Var det ditt parti som bestämde eller ditt eget beslut att lyfta fackliga frågor i utrikespolitiska debatten?
– Jag hade i flera års tid velat lyfta fram frågan, och när jag tog upp det med Jonas Sjöstedt och Josefin Brink tyckte de att det var en bra idé.

Hur mycket kan Sverige göra för fackliga rättigheter i världen?
– Sverige kan göra en rad saker. Att öka stödet till LO-TCO biståndsnämnd är jätteviktigt. Frågor om mänskliga rättigheter i arbetslivet behöver sättas på dagordningen i dialogen med de länder som begår brott. EU:s handelsavtal måste kopplas till krav på mänskliga rättigheter. Vi behöver också ställa krav på kollektivavtal vid offentliga upphandlingar och införa ett socialt protokoll i EU för att skydda löntagarna mot social dumping.