”Facket för solidaritet”

Under Hotell- och restaurangfackets kongress i november togs ett av förbundets genom tiderna viktigaste beslut för solidaritet och rättvisa: att papperslösa arbetare i branschen ska kunna organisera sig fackligt. Beslutet är inte bara radikalt solidariskt, det är också ett starkt ställningstagande i ett samhälle där allt fler arbetare utelämnas, sorteras efter värde och felbehandlas på arbetsmarknaden. Att HRF ska organisera papperslösa är av intresse för alla arbetare i branschen. På så sätt kan vi garantera att ingen arbetsgivare kan undkomma de löne- och villkorskrav vi gemensamt har ställt.

En av den fackliga organisationens främsta uppgifter är att upprätta och upprätthålla kollektivavtal. För detta krävs att en rad faktorer fungerar. Att kollektivavtalen gäller för alla som arbetar under dem är av betydande vikt i detta. Att arbetsgivare inte tillåts erbjuda vissa, utsatta, grupper av människor sämre villkor och lägre lön är en av dem. Att arbetstagare inte ska kunna ställas mot varandra i en lönedumpningsduell är en annan.

Frågan om att organisera papperslösa är inte en ny fråga. Inom LO organiserar Fastighets och Livs sedan en tid tillbaka papperslösa. Och visst finns det vissa tekniska svårigheter ur administrationssynvinkel att överkomma då detta ska omsättas i verklighet – men mot en facklig solidarisk bakgrund står sig alla eventuella svårigheter och hinder tämligen bleka. Skälen till att HRF  ska organisera papperslösa är många. Ett av de mest uppenbara, kännbara, skälen för kollegorna och kamraterna i branschen är att arbetsgivare använder papperslösa för att underminera branschens kollektivavtal och genom detta också de fackliga medlemmarnas löner och villkor på sikt. I övrigt handlar det om en av fackets och arbetarrörelsens främsta grundpelare: solidaritet. Solidaritet känner inga gränser och gör inte skillnad på människor.

Sverige har tidigare kritiserats av FN gällande brott mot de mänskliga rättigheterna i hanteringen av papperslösas rätt till sjukvård. Kritiken är skarp men också befogad - sjukvårdens uppgift bör vara att ge vård, inte att sortera människor utifrån legal status. Fackföreningarnas uppgift bör vara att stå emot förtryck, modernt slaveri och orättvisor på arbetsmarknaden, utan att göra skillnad på människor.

Frågan om papperslösas varande eller ickevarande på arbetsmarknaden är högst politisk, men den måste också till viss del tillskrivas arbetsmarknadens parter. Den migrationspolitik som förs idag gör det möjligt för arbetsgivare att använda sig av arbetskraft som erbjuds och åtnjuter betydligt sämre villkor än de som krävs i svenska kollektivavtal. Givetvis måste det till omfattande lagändringar för att råda bot på detta. Men för att motverka lönedumpning inom branschen måste vi som fackförening agera omedelbart. Det ska vi göra genom att driva på mot de arbetsgivare som tycker att det är rimligt och riktigt att använda människor som slavar i modern tid.

HRF är en folkrörelse. Vi är en förening för allas lika värde och vi kräver stopp på förtryck gentemot arbetare oavsett klass, kön, ålder eller härkomst. Det är således varken möjligt eller försvarbart, med detta som utgångspunkt, att titta åt sidan då arbetare förtrycks på arbetsmarknaden – med eller utan papper.